Mitt 100W solpanel laddar ett AGM-batteri under dagen. Eftersom tanken är att använda så mycket el som möjligt, dvs batteriet ska aldrig vara fulladdat. Därför har jag byggt ett eget litet styrsystem som väljer varifrån min server ska få sin el. Är batteriet tom, dvs vid 11,8V, växlar systemet från batteriet till elnätet och när batteriet är full igen, vid 13V, byter den tillbaka till batteriet. För att kunna driva min server med solel från batteriet använder jag en 12V – 230V omvandlare. Eftersom servern drar mer el än solpanelen kan levererar kommer batteriet aldrig vara fullladdat och all el som kan produceras lagras i batteriet.

För att få hela systemet lite snyggare har jag även fixat en liten låda till själva styrsystemet. Styrsystemet består av en Arduino Nano v3 samt ett relä. Både Arduinokortet och reläkortet får plats i lådan, som är utskriven hos DinProdukt. Som material valde jag grön PLA. Lådan har även ett lock med några ventilationshål så det inte blir för varmt.

Nu är ett nytt projekt i gång, en solpanelsanläggning. Till en början ska det dock bara vara en testanläggning för att lära mig mera om solenergi.

Anläggningen består just nu av följande komponenter:

  • 100 W solpanel
  • 95Ah AGM-batteri
  • MPPT-laddningsregulator
  • 1200W 12V till 230V växelriktare

Energin används just nu till exempel för att ladda mobilen samt bärbara datorn, men även för att köra andra tester. Kommer beskriva dessa tester samt vidare utveckling i framtida inlägg.

Lilla ön Runde utanför Ålesund är känd för sina fåglar. En av fåglarna som bor på än är Lunnefågeln.

170000 fågelpar, varav ca 100000 lunnefågelpar, finns varje år på ön. Tyvärr blåste det rejält när vi besökte ön vilket medförde att fåglarna höll sig gömda.

En riktig mysig och trevlig campingplats finns utanför Hemsedal: Hulbak Camping & Hytter. Campingplatsen ligger på ca 740m höjd över havet, men bergen runt platsen är betydlig högre. Vi stannade en natt i Hulbak. På kvällen var vädret riktig bra, se bilderna. Tyvärr så började det regna på morgonen, vilket dock inte var ett problem för oss. Tältet var som vanligt tätt och klarade av det sämre vädret helt utan problem.

Receptionen finns i den lilla stugan på högra bilden, som är öppet, fast obemannat dygnet runt. Betalningen sker mellan 19:30 och 20:00 på kvällen. Lyckas man inte närvara under denna tid så finns det ett telefonnummer man kan ringa.

Mer information finns på campingplatsens hemsida: www.hulbak.no
[wpgmza id=”1″]

Ett av många kryssningsfartyg i de norska fjordarna:

Fartyget var på väg mot Ålesund i Romsdalsfjorden.

Raspberry Pi & GPS

Det här inlägget beskriver hur man kopplar in en gps-mottagare till sin Raspberry Pi. Som GPS-mottagare använder jag en BU-353 som ansluts till raspberryn med USB. Denna Raspberry har även en wifi-dongle som gör att jag sligger använda ett nätverkskabel för att fjärrstyra den. Det fungerar utmärkt att fjärrstyra den över det lokala WLAN.

Med bara några få kommandos är man igång och kan använda GPSn. För att testa om den känner igen GPSn kan man använda lsusb kommandon.

Jag använder gpsd för att komma åt den och den installeras genom att köra pacman -S gpsd. Efter en lyckad installation måste man modifiera gpsd-konfigurationen. Lägg till chmod a+rw $DEVNAME ovanför gpsdctl $ACTION $DEVNAME. Raden hittas nästan längst nere i filen /lib/udev/gpsd.hotplug.

Sista som ska göra är att berätta för gpsd var den hittar GPSn, vilket görs med gpsd /dev/ttyUSB0 -F /var/run/gpsd.sock och att starta om gpsd med gpsd restart.

Nu ska GPSn fungera och aktuella positionen hittas med cgps -s. Tyvärr visar cgps hastigheten i miles fast raw-datan från GPSn är i meter per sekund.

 

 


Det kanske mest oväntade djur vi hittade var en uggla, närmare sagt en Mjölkuv, som satt i ett träd bredvid vägen. Skulle inte en mötande bil ha stannat skulle vi ha missat fågeln.

Mjölkuv, eller Verreaux’s Eagle-Owl (Bubo lacteus), är världens tredje tyngsta uggla och lever på savannen och i skogsmarker i Afrika, söder om öknen Sahara.

Ett annat djur som var mycket svårare att hitta än jag trodde var giraffen. Även detta djur kunde stå direkt bredvid vägen utan att synas. Detta fast giraffen kan bli över 5 meter hög och därmed är världens högsta djur.

Fast de är så stora kan det vara svårt att hitta elefanterna. De kan stå direkt bredvid vägen, men ändå syns de inte. Fascinerande! Dessutom vet man inte heller hur elefanterna kommer bete sig. Ibland så är de lugna och fridfulla i skogen och äter.

Elefanterna kan också vara lite mera närgången än tänkt. I det här fallet kom denna elefant springande ur skogen och bilen framför såg ingen annan utväg än att backa tillbaka bredvid vår bil. Elefanten lugnade dock ner sig och släppte efter nån minut förbi oss.

Elefantfamiljerna håller ihop, det syns tydligt i de här bilderna. Den här familjen verkar var på familjeutflykt och promenerade bakom oss långsamt över vägen.

Vattenfallet Horse Shoe Falls var det sista vattenfallet som passerades på väg till Kruger National Park. Horse Shoe Falls har fått sitt namn från sitt utseende då floden delar upp sig i 2 stycken vattenfall som ligger bredvid varandra. Även denna vattenfall låg nära Sabie.

Vägen dit var en av de sämre grusvägarna på resan dock skapade den känslan av att vara ute i viltmarken.